Rooibos är ett örtte från busken Aspalathus linearis, som bara växer i ett litet bergsområde i Sydafrika. Drycken kallas ofta rött te på grund av den rödbruna färgen, men den kommer inte från tebusken och innehåller därför inget koffein. Smaken är mild, lite söt och nötig, och den blir inte besk ens om påsen ligger kvar i koppen.
| Fakta | Rooibos |
|---|---|
| Vetenskapligt namn | Aspalathus linearis |
| Namnet betyder | ”Röd buske” på afrikaans |
| Familj | Ärtväxter (Fabaceae) |
| Ursprung | Cederberg i Västra Kapprovinsen, Sydafrika |
| Andra namn | Rött te, på engelska red tea, bush tea eller redbush tea |
| Koffein | Inget |
| Smak | Mild, söt, rund och nötig |
Vad är rooibos?
Rooibos är en buske i familjen ärtväxter. Den växer endast i ett begränsat område kring bergskedjan Cederberg i Västra Kapprovinsen, där klimatet ger vinterregn och torra somrar och där den låga buskvegetationen fynbos dominerar. Ordet rooibos är afrikaans och betyder röd buske.
Det vi dricker är bladen och de tunna kvistarna från rooibosbusken, som skördas, krossas, får jäsa och sedan torkas i solen. Eftersom växten inte är släkt med tebusken Camellia sinensis räknas rooibos som ett örtte, men den bryggs och dricks precis som vanligt te. Den sydafrikanska växten har en nära släkting i samma natur, honeybush, som också används till te och ofta står bredvid rooibos i tehyllan.
Sedan maj 2021 har namnet skyddad ursprungsbeteckning i EU. Det som säljs som rooibos här ska alltså vara gjort på Aspalathus linearis från Cederbergsregionen.
Hur smakar rooibos?
Rooibos har en naturligt söt, rund och nötig smak. Många upplever den som mjuk och lite karamellig, med en svag kryddighet och inslag av torkad frukt. Eftersom teet innehåller väldigt lite tanniner saknar det den sträva beska som svart te kan få.
Den milda grundsmaken gör rooibos till en populär bas för smaksatta blandningar. Vanilj, apelsin, bär, rabarber, kanel och kardemumma är vanliga smaker, och det finns rooibosvarianter av klassiker som earl grey, där bergamott ger samma doft som i den svarta förlagan.
Röd och grön rooibos: hur tillverkas teet?
Den röda färgen kommer från tillverkningen. Bladen fermenteras, det vill säga får oxidera, efter att de krossats. Under jäsningen blir de gröna bladen rödbruna och smaken starkare och sötare. Därefter torkas de i solen och sorteras. En högre andel blad i förhållande till stjälkar ger en mörkare dryck och fylligare smak.
Det finns också grön rooibos, där bladen torkas utan att ha jästs. Den metoden påminner om hur grönt te görs. Resultatet är ljusare i koppen, med en maltig och lite gräsig ton. Grön rooibos är mer krävande att tillverka och därför dyrare än den traditionella röda. Ingen av varianterna innehåller koffein.
Rooibos jämfört med svart, grönt och vitt te
Svart te, grönt te och vitt te kommer alla från samma tebuske och skiljer sig åt i hur bladen behandlas. Rooibos är en helt annan växt. Det märks framför allt på tre punkter: koffeinet, tanninerna och dragtiden.
| Rooibos | Svart te | Grönt te | |
|---|---|---|---|
| Växt | Aspalathus linearis | Camellia sinensis | Camellia sinensis |
| Koffein | Nej | Ja | Ja |
| Tanniner | Lite | Mycket | Måttligt |
| Vattentemperatur | 100 grader | Kokande | Under kokpunkten |
| Blir beskt om det drar länge | Nej | Ja | Ja |
Den som vill dra ner på koffeinet utan att ge upp kvällskoppen brukar välja rooibos, på samma sätt som många byter till koffeinfritt kaffe efter lunch. Enligt Svensk Hälsokost innehåller rooibos inte heller någon oxalsyra, som i höga doser kan minska upptaget av vissa mineraler.
Så brygger du rooibos
Rött te bryggs i stort sett som vanligt te, men tål mer värme och längre tid.
- Koka upp vattnet. Rooibos ska ha 100 grader för att släppa all smak, så häll på direkt från vattenkokaren.
- Räkna med ungefär 1,5 tesked torkade blad per 2 dl vatten, eller en påse per kopp.
- Låt dra i 5 till 10 minuter.
- Drick som det är eller med mjölk, honung, socker eller en skiva citron.
Vill du ha teet mustigare kan det stå längre. Rooibos blir inte beskt. Du kan också kallbrygga det i kylskåpet över natten och servera som iste. Rooibos fungerar också som bas i latte och cappuccino.
Är rooibos nyttigt?
Rooibos innehåller antioxidanter, bland annat aspalathin och quercetin, och spår av mineraler som kalcium, kalium och magnesium. Färska blad har dessutom mycket C-vitamin. Det är därför drycken ofta marknadsförs som hälsosam.
Forskningen är däremot inte entydig. Hälsoeffekter som setts i provrörs- och djurstudier har inte bevisats hos människor, och påståenden om att rooibos skulle lindra allergi, astma eller eksem saknar vetenskapligt stöd. Rooibos anses i regel som en mycket säker dryck, men i mycket sällsynta fall har den kopplats till leverpåverkan. Har du en leversjukdom är det därför klokt att rådfråga vården innan du dricker mycket.
Det säkraste argumentet för rooibos är alltså det enkla: en god, varm dryck utan koffein som passar sent på dagen.
Bra att veta om rooibos
Varför kallas både rooibos och svart te för rött te?
I Sverige och resten av västvärlden betyder rött te nästan alltid rooibos. I Kina kallas däremot det vi kallar svart te för rött te, efter färgen på drycken. Står det rött te på en kinesisk teförpackning är det alltså svart te med koffein.
Varifrån kommer rooibos som te?
Den svenska naturforskaren Carl Peter Thunberg beskrev växten på 1770-talet och spred kunskapen om den till Europa. Det vetenskapliga namnet gav den nederländske botanikern Nicolaas Laurens Burman, och den svenske botanikern Rolf Dahlgren flyttade den senare till släktet Aspalathus. Den kommersiella tetillverkningen tog fart 1904, när affärsmannen Benjamin Ginsberg började jäsa rooibos i tunnor, och på 1930-talet lyckades läkaren Pieter le Fras Nortier odla busken från frö. I dag är Japan den största exportmarknaden.
Vanliga misstag när du köper rooibos
Det vanligaste misstaget är att välja en smaksatt blandning när man vill lära känna själva rooibos. Prova en naturell sort först, gärna löst i stället för påse, och lägg till smaker efteråt. Ett annat misstag är att brygga med för svalt vatten, vilket ger en blek och smaklös kopp.
